Jaya

Jag efterlyser en stark och energisk man i Jakobstad med omnejd som är villig att skippa venetzi för att imorgon bitti infinna sig med flyttkaos i Vasa hamn. Som sällskap får han två oerhört vackra damer som stiger av i Vasa för att spendera dagen på båt och stan. Hans planer för söndagen är att packa upp, fixa möbler, städa osv. Dvs en flyttdag.
Han bes omedelbart kontakta skribenten och lön för mödan är troligen en väldigt tacksam överlycklig kvinna som inte behöver göra ett dugg, bara flytta in. Mina söndagsplaner. Jag HATAR att flytta.

I mina tankar finns gårdagens impulsbesök i Kokkola med vännen. Segt att rocka loss till Danny och Abreau. The islanders med snygge trummis fick högsta poäng och ägde scenen totalt. Summa sumarium blev det en fiiliskväll och många skratt som förgyller morgondagens flytt (Havre.vete.)

Tv/radio-lös och internet lös sitter jag hemma i mitt nya hem imorgon kväll. Perfekt för att känna sig enormt instängd och få en värsta klaustrofobiattack. Perfekt början för att skriva på gradun och ordna hemmet. Just perfect. Men jag skall klara av det i en veckas tid. Sedan tar jag resterande Havrevete med mig.

Nu luncha med familj. Alla är hemma i Österbotten när det är ljusets fest. Och kräftor ska vi käka ikväll. Can not wait.

Ses i Vasa.

Tänk vilken tur att det blev en bra dag idag på skolan. Visst skulle det ha varit snopet att konstatera att näe, ja vill nog int heller bli lärare just här inför graduskrivandet. Jag hade en jätte trevlig dag, och det fina med det hela var att jag har ändrat på min lärarstil. Eller kanske är det så att nu plötsligt känner jag mig som en lärare. Kanske har det något att göra med förtroendet jag fått av medkollegier.

Jag blir så störd. Hela denna gradujuttun får sån jäkla mycket uppmärksamhet. O efter att den bundits in ligger den bara o dammar i hyllan. Jag vill börja skriva NU så ja får det snabbt undanstökat. Fråga mig inte vart jag har en sådan brådska... Det bara känns som en stor börda som hindrar mig från att göra en massa annat roligt o spännande.. O framför allt att tjäna pengar...

Imorgon har jag inplanerat ett besök till gamla låggis. Planera lite lektioner o sånt.

MIn första sleepover gäst anländer på onsdag o blir skjutsad till flygfältet på torsdag. Stackars henne, allt är så ofärdigt hemma hos mig.

Ja måste hitta en matta.

ikväll tänker jag inte röra mig en meter från detta hus. tänker motstå erbjudandet om biljard på favoritpub.
Istället blev det stavgång på sumpmarken här intill huset.
En träningsform som definitivt aktiverar hela kroppen. Kan bra hända att jag gör en ny länk imorgon bitti. Nästa vecka har jag tillägnat totalt åt Volleyboll.

Igår va en dag full med överraskningar.
Ska visa er senare vad mina fantastiska vänner till arbetskompisar gav mig.
dvs. då jag hittar sladden mellan kameran och datorn.
Det är nämligen menat att jag skall packa ihop mitt liv här i Sandsund än en gång.

Kvällen satt vi o chilla på favoritpub.
Men regular people.
Nu laddar jag opp för film.

Min rygg e helt kass by the way.

                                   

Så här mysigt hade jag det igår kväll. Innan satt vi två timmar i bastun o badade x antal gånger.
På morgonen vaknade vi till i ett morgondopp.
Är det inte fantastiskt med vänskap som är oberoende av tid och avstånd.

Har nån annan problem med att hitta dom första orden inför varje blogg. Man skall fånga läsarens uppmärksamhet och låta intressant. You know what people. I suck, Bigtime. Idag var det dags för en förändring. Bloggen behövde nya färger, och hur gärna jag än skulle sätta in en massa andra bakgrundsbilder så gör jag det inte. Måst bara vänta tills en ITmänniska lär mig finesserna. För tålamod till sånt finns det inte. What you see is what you get people.

Jag kan inte sluta förundra mig över tyskarna. Dom tillverkar lätt öl och har ett lätt förståeligt språk, men kassadesign kan dom verkligen inte. Jag blir så stressad varje gång jag ska handla där så jag har valt att bara köpa produkter som jag snabbt slänger i påsen och man undviker pinsamma långa köer.



sori för kritiken, men det systemet tammifan är det sämsta någonsin.

ja har ett litet projekt här innan jobbet kallar, nämligen att dammsuga stugan. kan knappt vänta tills jag får byta 150 kvadrat mot 27. Så mycket mindre städning.

Kanske man kunde njuta av en kopp kaffe här före?

Nu återstår 4 arbetsturer kvar. Efter det stiger jag ur min väst och mina blåa byxor, återlämnar nycklarna, vardagen och personalrabatt till dom vanliga dödliga. Vi kan ju konstatera att vi hade en helt huippusommar tillsammans. ja tackade nej till erbjudandet jag fick, måste ju tänka på det storartade projekt som jag o L inleder om några veckor. Det skall bli roligt. Vill ha ett slut på det hela. Så därför skall vi skriva snabbt. O bra. o effektivt.

Skolstart brukar för mig vara något roligt, något jag ser framemot. I år känns det trögt. Jag känner mig ur kängorna, orkar på riktit int studera länge till. Så därför blev det bara två kurser på öppna universitetet i år. Om jag skall vara riktigt ärlig så kommer jag att skippa den ena, andra planer går före. Jag hoppas att nästa år är jag laddad att börja skolan på riktit. Då jobbar man ju kanske. Eller ligger på beach på bahamas. Livet har sina små lustiga svängar.

Vaknade i natt till  värsta åskstormen. finns int något mysigare än att höra regnet smattra mot taket och åskan i bakgrunden. drog täcket till hakan och somnade snabbt.

satt opp nätet igår och spelade 2 h med pappa, bror o kusin. tränade smashar och servar. idag lider ja av träningsvärk. Saknar volley så oerhört.

Det enda bra med skolstarten, möjligt till 3 pass i veckan.

Jag satt nyss framför dumburken och bevittnade när en kvinna och en man bestämmer sig för att flytta ihop. Som liten tänker man hur häftigt det kommer att bli den dag då man bor tillsammans med mannen. Man får kramas när man vill, man får sova tillsammans med sin favorit, man får göra mat osv.

Man har ju själv  sett till så att man fortfarande får bo ensam. Så tidigt som i vår fick jag ett erbjudande om ihopflytt ... Jag är inte tjejen som flyttar ihop med någon sådär bara. Men med facit i handen nu, så vet jag nu att jag kunde ha svarat annorlunda, det skulle inte ha varit alls fel att vakna upp bredvid honom varje morgon. 

Carpe Diem, fånga ögonblicket!
Det är min vardag just nu.
Livet är FÖR kort för att fundera två gånger.
Det finns alltid en väg ut...

Visst är det lyxigt att sluta kl 2 och konstatera att man redan jobbat 7h. Sedan återstår hela dagen hemma, qualitytime för sig själv med andra ord. Syster e ledig, vilket betyder att hon stack iväg hemhem. Ibland behöver man verkligen tid för sig själv att bara ha Metime.

Idag blev jag Överlycklig på jobbet. Man ser ju höstens nyagrejor anlända och konstaterar att man vill ha mycket. arbetsskada. Hela sommaren har jag sett på blommor i en fin grön kruka. Dom va dock lite väl dyra för mig, men till min glädje så va dom -50% idag. köpte 2 st. Imorgon blir det flera har jag på känn.

Under senaste vasabesöket hittade jag färgerna som skall pryda mitt hem. Beige, Brunt och Grönt. Min soffa e ett problem. Den e nämligen grå. Hur skall jag åtgärda det? 

Så spännande. Så sorgligt. Fick ett huippujobb, för alla tjejer där e übertrevliga. Och snart är det endast en vecka kvar.

Men, man måste tänka att man skall mot nya utmaningar.

that it is.

Som tur så följer en av dem med till Vasa.

Huipput.

Fredagsfiilis på hög nivå.
Den lediga torsdagen spenderade jag med syskon o mamma.
Fick köpt ett matbord och gardiner till CasaWasa.
Supernöjd.

Nu snart till jobbet.
6h jobb med fiilisporukka.
Många skratt med andra ord.

Helgens planer är roadtrip.
Blir Haparandra eller Vanda Ikea.
Lov it.

Vet inte vad jag skall säga om jobberbjudandet i höst.
Jobba o spara till våren?
Eller skriva och chilla?
Hittar säkert en gyllene medelväg.

Nu off till cittari.
Ciao!

Med en tår steg jag på tåget med vännen som skulle följa med mig till landet med alla möjligheter. Överraskning efter överraskning mötte mig i det stora landet. Som 19 åring ensam borta hemifrån första gången i sitt liv känner man sig hjälplös, ensam och blondi... Ens liv förvandlas plötsligt till en teenage-movie där utbyteseleven blir kär i killen som bor under samma tak, man får ett liv som man aldrig drömt om, man skapar band till människor som bor hundratals mil ifrån en själv... Lika snabbt står man där man började allt, ett hjärta fullt med nya möjligheter, nya minnen, tårögd...

Att ta avsked av människor som står mig nära är något som jag upplevt mer än jag ville ... Att ta avsked av människor som man mest sannolikt inte ser mera i sitt liv är hjärtekrossande... Tomma löften om återseende skapas ... Löften som aldrig blir sanna ... Men kontakten till dessa människor är något som jag hoppas att aldrig kommer att fejda.

Det finns människor som jag kommer att stå i tacksamhetsskuld för hela mitt liv ut ... Människor som jag hoppas att jag en dag åter skall få se...

"Jag visste att jag snart skulle hem. Jag skulle åter får se alla mina medresenärvänner, min familj, mitt hem... I handen hade jag brevet som jag nyss fått av Diane. Jag visste att jag snart skulle möta mitt livs svåraste ögonblick, och därför tog jag genvägen till toan för att samla mig, en sista gång innan det var dags för farväl... När jag öppnade brevet visste jag, att dom fem veckorna som jag spenderat hos dem hade förändrat mitt liv förevigt, och sakta kände jag när den första tåren rann ner för kinden... Hur skulle jag någonsin hitta något liknande hemma i Finland?" 

Love and miss you guys,
Mel III, Carolyn, Mel IV, Melanie, Chris, Diane, JD, Margret & kids, Bill, Joe, Jordan & the rest ...

Och speciellt saknar jag motorcykelresorna längs med West Virginias vägar...
"... take me home, country roads..."

Bloggpaus till äran skall jag jotta ner några rader ur mitt händelselösa liv.
Kom nyss hem från en sjuhelvetes jobbpass. Och avslutade därmed 10 dagars putki.
5-6 h sömn varje natt plus jävligt tidiga morgon...
Vilket betyder att hon kommer att sova väldigt gott imorgon bitti.

Imorgon fäller jag en tår på vännen M:s bröllop. Kommer att bli en sjudundrande fest långt in i natten ... Och festkläderna inköptes igår, har sko och kjolfetisch. definitivt.

Skall även passa på att meddela att söta vännen M har äntligen blivit moder. Skönt med människor som verkligen längtar efter sina barn. Tyvärr dröjer det ett tag innan jag ser detta underverk, men tids nog tar jag mig ner till dem...

Ikväll gör jag ingenting annat än underhålls av desperate housewifes, väntar ivrigt på avsnitten jag inte sett... Och badar bastu nere vid sjön. Chill o relaxed med andra ord.

Många jobberbjudanden just nu, gradun gör sig påmind och jag tackar nej. Lite nyfiken dock på jobbet i November.

Nu middag. Trevlig helg.

Har nu i över en timme hält i mig mängder av vatten, suttit, legat på golvet och andast in frisk luft om vart annat och försökt lugna ner mig... Bredvid mig har jag haft katterna som är lika oroliga över att parenteserna är borta. Får alltid nu som då obehagliga hjärtklappningar av noll orsak och sådana gånger lär man sig uppskatta den friska jag. obehagligt hette det. På nätet sa dom att gravida kvinnor kan lida av sånt ... Tillåt mig att småle.

Nu sommar när vi alla är hemma så har vi inlett en ny tradition. Vi barnen och pappa sitter upp sent in i natten och fördriver oss med något så banalt som kortspel. Nu är det så att jag inte gärna sätter mig ner för att spela sällskapsspel pga min tävlingsinstinkt (som int kommer fram någon annanstans än på just sällskapsspel) Pidro däremot älskar jag och mina medspelare. Vi bestämde för att ta denna österbottniska tradition med oss till Vasa i höst, för jag vågar påstå att Pidro kommer från Österbotten...

Ett intressant fenomen finns återigen på tapeterna i min omgivning, vi pratar naturligtvis om män. Själv har man makten att välja färgen på tapeterna, resultatet däremot kan antingen vara bättre eller sämre än man hade föreställt sig. Kan man sluta måla och välja en annan färg eller måste man gå hela vägen? Har man tagit ett steg vidare i relationen, hur lätt är det att ta ett steg tillbakas? Eller är det möjligt alls? Eller måste man bryta kontakten helt?

XOXO Jaija

På morgonen vågade jag visa mig igen i Jeppis centrum. Blev en och annan min igårkväll ... :)

Besökte alla tygaffärer som finns i stan, utan att bli klokare. Jag har absolut ingen aning om vilken färg jag skall pryda min nya lägenhet med, vet bara att lägenheten kommer att bada av ljus och därför vill jag ha något varmt... rött, brunt och orange ligger nära hjärtat medan en nyans av gammalt grönt inte vore helt illa... Jag söker efter ett klickmoment.

Väl hemma bakade jag en paj, mumsigt värre och trotsade molnen som jävlades med mig. Tre timmar av farlig solstrålar hann jag njuta av på bryggan innan molnen gjorde mitt liv ett helvete igen.

Ikväll är jag för trött för att besöka mormor, istället tänker jag stiga i ett par joggingskor och utmana mina ben lite grann... 40 h arbetsvecka, 8 km på cykeln varje dag sätter sina spår ...

Ikväll tänkte jag också ta en titt på dom två jeanskjolarna jag har... Är überförtjust i en kortkort som jag nu har på mig... varför inte göra nytta av två plagg som inte används annars...

nu joggingrundan.