känslan efteråt...
Känns som om ja kunde äta ett helt knäckebrödspaket och ändå känns d ingenstans. Jag vet inte om det kallas effektiv träning eller tom mage? Matchen, den blev helt succée. Jag fick även kommentaren om att jag spelar riktit bra. Fiilisen efteråt är toppen, och en liten förståelse för dem som älskar fotis har jag efter idag. Men jag lovar, Fotboll på tv, kommer jag ALDRIG att titta på frivilligt.
Idag inledde jag idol-tittandet och den finska nya serien, sinkkuäidille sulhanen. Jag måste säga att jag lyfter hatten åt ensamstående mödrar. Jag tycker det är så JÄKLA tufft, och i hemlighet så skulle jag vilja ha en liten skidi för mig själv. Int för att jag är självisk, eller tror att det är en livstil som man väljer, jag vill att mina barn har två föräldrar. men för att ensamstående mödrar är så starka att jag själv skulle vilja utstråla en sådan envishet, styrka och modighet som dessa kvinnor bär på. Livet bakom vet jag inget om. Bara en tanke som jag lekte med ikväll. Nu e jag ut på hal is igen.
Det är många just nu som stressar över att snart är stunden i livet inne då man lämnar in sitt slutarbete. Plötsligt står man inför enorm press, dvs. vad gör man efter detta? Är det nu som arbete, bostadlån och fina prylar kommer in i bilden? Är det nu som resten av livet börjar? Är det nu man skall bestämma sig var man vill bli gammal o gaggig?
Jag hoppas att det skulle vara så, för jag hatar att flytta. Men jag vet också att det är nu som man har all den chans i världen att pröva, utforska, och leva. Nytt ställe, ny arbetsplats betyder nya kontakter, nya människor, nya val. Gott folk, låt int stressen drabba er. Det är genom planerna som man blir bunden...
väntapas nu, betyder kl 22.00 på msn att alla går och lägger sig? För plösligt loggade alla ut och försvann... Är det något som jag missat? Eller är det så att när jag har möjligt att sitta uppe länge så har andra plikter att fullfölja?
whatever.
Idag inledde jag idol-tittandet och den finska nya serien, sinkkuäidille sulhanen. Jag måste säga att jag lyfter hatten åt ensamstående mödrar. Jag tycker det är så JÄKLA tufft, och i hemlighet så skulle jag vilja ha en liten skidi för mig själv. Int för att jag är självisk, eller tror att det är en livstil som man väljer, jag vill att mina barn har två föräldrar. men för att ensamstående mödrar är så starka att jag själv skulle vilja utstråla en sådan envishet, styrka och modighet som dessa kvinnor bär på. Livet bakom vet jag inget om. Bara en tanke som jag lekte med ikväll. Nu e jag ut på hal is igen.
Det är många just nu som stressar över att snart är stunden i livet inne då man lämnar in sitt slutarbete. Plötsligt står man inför enorm press, dvs. vad gör man efter detta? Är det nu som arbete, bostadlån och fina prylar kommer in i bilden? Är det nu som resten av livet börjar? Är det nu man skall bestämma sig var man vill bli gammal o gaggig?
Jag hoppas att det skulle vara så, för jag hatar att flytta. Men jag vet också att det är nu som man har all den chans i världen att pröva, utforska, och leva. Nytt ställe, ny arbetsplats betyder nya kontakter, nya människor, nya val. Gott folk, låt int stressen drabba er. Det är genom planerna som man blir bunden...
väntapas nu, betyder kl 22.00 på msn att alla går och lägger sig? För plösligt loggade alla ut och försvann... Är det något som jag missat? Eller är det så att när jag har möjligt att sitta uppe länge så har andra plikter att fullfölja?
whatever.
Kommentarer
Trackback
