existera.
Vet ni av känslan då man håller på att avsluta en stor uppgift? Det känns viktigt att avsluta uppgiften, medan allt annat som finns runtomkring känns totalt onödigt. Det känns som om du existerar enbart för uppgiften som känns evighetslång, bara på grund av att allt annat känns så onödigt. Kanske har du känslan för du vet att du kunde vara på en plats och göra precis samma sak som du gör just nu, på den här platsen ...
Precis så känns det just nu. Jag försöker avsluta en uppgift, medan det känns som om allt annat runtomrking mig bara flyter, jag existerar på en plats där jag inte har en uppgift att fullgöra... Och jag vet att det finns en annan plats där jag egentligen borde finnas eller att det komma skall en plats dit jag hör hemma.
Tänk om jag aldrig kommer på vad det är jag vill eller vart jag hör hemma? Tänk om jag fortsätter att existera utan att egentligen leva?
Precis så känns det just nu. Jag försöker avsluta en uppgift, medan det känns som om allt annat runtomrking mig bara flyter, jag existerar på en plats där jag inte har en uppgift att fullgöra... Och jag vet att det finns en annan plats där jag egentligen borde finnas eller att det komma skall en plats dit jag hör hemma.
Tänk om jag aldrig kommer på vad det är jag vill eller vart jag hör hemma? Tänk om jag fortsätter att existera utan att egentligen leva?
Kommentarer
Trackback
