veckoslut.
För några veckor sedan steg jag upp klockan sju och sov vid 11 tiden på kvällen. Jag var grymt nöjd över min dagsrutin och kände mig vuxen. Nu plötsligt sover jag fram till 9 och lägger mig ett på natten... Är det mörkret som gör mig trött?
I hemlighet tycker jag att det är jätteskönt att sova länge och stanna opp sent. Och int vara yrvaken vid 7... *småler*
Ikväll borde jag sitta på föreläsning i inlärningssvårigheter. Mitt samvete tyckte att jag får ta ledig ikväll. Det är ju trots allt fredag. Imorgon tidigt jobbar jag till sena eftermiddagen. Har lovat mig själv att trappa ner på arbetet pga. att jag har en massa hemtenter som står orörda på hemma. Hur hittar man motivation till sånt om kvällarna när man skriver teorin till gradun om dagarna? Men trots allt så stod jag idag och lovade jobba lördagarna i november, WHY IDIOT?
Svar: tänk på nyåret.
Trots att jag just nu diggar min hemstad Vasa så kommer jag att överge den för några nätter. Ska sova hemma hos parentesera nån natt och tjäna några slantar på att vikariera en speciallärare.
Nu ska jag börja helgen med att hoppa i skor och jogga runt metviken.
Ses i spåret eller om du e på stan imorgon!
