Google earth.
Jag skriver en avhandling om andras framtid men har totalt glömt bort min egen. Som liten blond flicka drömde jag om att flytta till Norge. Där skulle jag och min prins bo tillsammans och bo i en hydda med mäktiga berg som omger oss. Någonstans på vägen så tappade jag bort den drömmen. Och nu känns den väldigt långt borta.
Som liten flicka visste jag att jag kommer att bli lärare. Jag visste också att jag i något skede kommer att sticka iväg till Afrika och hjälpa till där det behövs. För att känna mig nyttig och bidra med något gott till världen.
Nu sitter jag här och har alla chanser i världen att göra va som helst. Nu frågar jag mig bara, är jag för gammal för spontanitet? Är jag för bekväm av mig? Är jag rädd för förändringar?
Eller är det så att jag äntligen lärt mig att inte planera utan ta dagen som den kommer?
Kommentarer
Trackback