Jaya

a confession to make...

Ja har varit sur o pruttig o på riktigt knarrig dom senaste dagarna mot de personer som jag spenderar mest tid med. Förra sommaren bodde jag borta. Nu e jag väldigt mycket hemma hos familjen. Det går bara inte mera. Man är för självständig efter 4 år borta. Så igår bestämde jag. Sista sommaren hemma. Och med ens blev det lättare. Därmed så har man så mycket att tacka sina föräldrar för. cranky J e borta nu. Men mina kläder tvättar jag själv. skräpet tar jag ut själv. räkningarna sköter jag. Och ingen behöver bry sig om min hemkomst tid. DET är det enda som jag kräver. 

Idag står på agendan en shoppingdag. Det regnar så va e int bättre än söka ny tele och hitta tyg till gardiner ? 
Imorgon inleder jag 8 dagars putki igen. 

Sedan måst jag be om ursäkt av mina vänner. Tack för att ni varit tålmodiga i närmare 3 månader. Höll på att garva ner mig ganska ordenligt, men med hjälp av er omtanke och hårda ord så håller jag på att bli mig själv igen.

Nu vet jag precis vad som kommer att hjälpa mig, nämligen februari-planering. Vill ha klarhet så att jag på riktigt kan börja längta. Denna gång så är det verkligen äventyr och upplevelser som vi är ute efter. Så skönt att slippa tänka på plikter. Hösten däremot skall vi vara aktiva. Men inombords ser jag framemot det. qualitytime. 

Nu lunch och sedan serious shopping.

Vad gör du en regndag/ledig dag som denna?

För tillfället är jag billös. Vilket betyder att jag åker snålskjuts. Ganska spännande att vara utan bil. Man känner sig nämligen väldigt fast på stället.

En kollega till mig upplyste mig om hennes växande muskler. Jag va tvungen att ta en titt själv, och visst märker man av små växande muskler. Tycker det är väldigt läckert med muskler på armarna. Än e D  dock långt till Evas biceps... 


                                                   

Midsommar va bra.
Underbart med traditioner.

Nu förbereder jag mig på 9 h jobb medan andra eventuellt fortsätter fira midsommar.
Vi ska bestämt ha en pizzasöndag.

Igår plocka jag finaste sommarbukett ever.
Njuter på riktit sönder denna sommar.

Cittari näst.

Steg opp arla. Blev fotad med resten av gänget. Bildbevis på ÖT. Rapport om underbar Bon Jovi konstert av Pia. mäktigt.
Djupa diskussion på parkeringen. Hem för att se på Los Serranos. Bästa serien ever. Sedan med look alike syrra till stadin. 

Hem i kassen följde:
nya dr Denim jeans.
Rosa Bh.
ny födisklocka 

Kommer även att pröva på en ny look. Har tre par bågar som ändrar mitt utseende ganska rejält. Blir en mera business/casual look. Can not wait. Vill ha dem NU. Älskar impulsdagar.

Ska vakna 5.30 dom två närmaste dagarna. Kill me softly please.
Imorgon mi Casa ý Vasa. 

Nu uuniomena glass me systeri x 2 

Åbo Akademi bestämde sig för att skänka 320 euro åt en fattig studerande och sponsra en utomlandsresa för inkommande läsår. Nu är det så att ja måste inom nästa läsår spendera 2 veckor i ett engelskt språkigt land för att få en utomlandspraktik godkänd. Bestämmer mig för att vänta till våren 2009 innan jag gör något åt saken.

Cittari har även valt att jag skall fotografera mig imorgon kl 8 på min lediga dag och vill ha mig på bild. Så inkommande dagarna ser ni mig eventuellt i regionens nya tidning, väldigt morgontrött. Blir morgonkaffe i stan och jakt efter Rosa bh. Enligt en spion skall sådana finnas  i Lindex.

Har bakat kex inför fredagen. Första degen hade för lite vanillinsocker och första plåten brände jag. Andra degen blev perfekt men kexen för små. En tredje deg orka ja int med, den andra får duga. Cookiemaster va nöjd och tillät mig påbörja följande projekt, nämligen bränna upp det som härstammar från ungdomstiden. Förlängde livet med skratt och sjuk mage och konstaterade att ungdomen va lyckligt. 

8 dagars arbetsvecka resultera i 4 dagars loma som jag njuter av just nu. Ett liknande pass väntar mig här inom kort ...
Midsommar korkar jag en eller två. Lär känna flickvännen hans och snackar rikssvenska. Saknar barndomens sommar med gänget samlad vid sjön. drömmer.

Månne Angelas Ashes väntar på mig vid biblioteket.

MIna noter följer med mig ikväll.

                                    

Längtar att få sätta mig vid pianot och spela.

Love me tender som spelats nu många dagar får sig en paus.

                                              
Ha D. 

Blev en natt i Sandsund, behövde all den vila jag fick i natt. Och äntligen tog jag mig i kragen och gav mig ut på en långlänk. Ja förstår int. Varför är man så attraktiv när man springer, e svettig och äcklig? Är det kanske för att man sällan ser folk som springer? Idag betalar man dyrt för att träna på gym. Vilket påminner mig om att dom har ett nytt gym här i stan. Undras om man kan köpa en gångs kort?

Det kliar även i fötterna... dom borde få känna sand och vatten. Fäboda kallar ..

Locktång och NRJ underhåller mig.
Ska visa resultat senare.

Börjar med att tacka för en suverän film. I 2 ½ h satt jag och njöt av bästa underhållning ever och bästa sällskapet ever. Läste häromdagen att filmen är ett perfekt slut på en perfekt serie. I couldn't agree more. Inombords satt jag med känslan this is the goodbye. Fastän storyn var perfekt för en singelkvinna så ville man ha ett lyckligt slut. Alla kvinnor förtjänar ett lyckligt slut.

And even though it was fiction it was real to me. Somehow I could find myself in Carries shoes. You put on the best you have, you try to impress with your makeup, you smile an innocent smile and think everything is ok but would just love to tell the world your not ok. A woman with a lot of love but without a happy ending. The perfect real lovestory is never as perfect as it might reveal to you. There are always things hidden when two people meet. There is a perfect moment, but as suddenly it appears, it disappears. For a moment there is happiness and next moment you stand alone not knowing what went wrong. The person you met brought a thought, a memory, a reminding to your life. And even though you pretent everything is ok you have to face the truth. The pain is the worst, one you think will break you into thousands of pieces... Somehow you will find the strenght, the strenght to move on, as the woman in the fairytale always does. And you will think this is for the best, yet you can not deny the pain you feel inside, the emptiness once was filled. 

This is for the best right? It was not what She had expected. It was totally different. It was a woman left on the altar not knowing what went wrong ... Its intention was to mix up Her life. A way for her to move on. She was so ready to take the next step. She was ready to mess up her life totally. She was ready to get involved for the first time in her life... How can something so wrong feel so right? How can something so totally perfect be So totally wrong... When she does not know why she was left alone and the worst, not knowing what happened ... 

It is time to move on, as hard as it might be ... It is something She has to do even though the pain has not mercy for her. There is nothing to appologize for, there is absolutely nothing. The fairytale had a perfect beginning, but the end does not exist at all. It made her open her eyes and move on, exactly what she needed right then ... 

So perfect, yet so wrong...


   

Fotis har kört igång. Vilket betyder att jag tvingas se alla matcher. kunde tänka mig att själv springa av och an för träningens skull. men framför rutan i 90 minuter vägrar jag att spendera när resultatet oftast är 0-0. Men stora happenings betyder ofta att det satsas inom musiken. enrique har en fiilislåt.  http://www.youtube.com/watch?v=dJt5KXP0cZM Jag klagar dock inte att se på alla snygga och vältränade män som springer häcken av sig... Alltid skojs med ögongodis.

Blev på väldigt fittig humör igårkväll. Tycker inte om mig själv när jag låter humöret gå till bottnet enbart för en annan människas skull. Tycker inte om när andra människor påverkar ens humör. En tanke slog mig. Blev påmind av den frihetskänslajag hade i Brisbane. Eller då Linda, Alli o jag satt i vardagsrummet och hade fiilis/myskväll varje kväll. Den frihet och oberoende känsla man hade . . . Den känslan fick mig att somna med ett leende på läpparna. Och den känslan stannar inom mig. 

 

Träffade världens myysigaste människor idag. Mina hittills bästa kunder. Tror definitivt att dom fick bra betjäning när vi delade helgens planer för varandra ... Sådana här sommarjobb får mig att fundera på ammatinvaihto. Men vem har sagt att man måste vara lärare hela livet ut ???

Fick en väldigt positiv överraskning igår. Saldot på kontot visar samma summa som då man skulle resa iväg till aussie. då känner man sig väldigt nöjd. Nästan så att man i hemlighet börjar planera en semester på hösten...

Förrästen...

Im loving this summer. Lika relaa som ja hade väntat mig. Nu ska ja pys iväg till stadin o fixa något i bröllopsväg och senare på bio. Cant wait. spännande. ;)  

Sommar betyder festival. Popkalaset som var ett måste i ungdomen gör comeback i Jeppis. Iår kommer två av sommarens feelgood artister att besöka pop´n park, men nu är frågan den ... kan man vistas där bland alla småttingar o ha fiilis till sommarmusik? va tycks? Blev medbjuden till RockOff på Åland. Jeppisdagar i Jeppis och omöjligt att få ledigt den helgen. Arvaa kuinka paljon vituttaa?

Haft två dagar ledigt och chillar hemma vid sjön. Värme och sol, vackert är ordet! Skolhusgatan blev officiell hemadress igår. Varmt välkommen kände jag mig med egen pensionärscommitté. Den nya kämpän väntar på mig och min närvaro. Kangasmestarit har definitivt tyg som skall bli mina nya gardiner. Ikea invaderas i Juli ja saldo laskussa. En vinter i mörka Finland klarar jag inte av och hoppas på att herremännen bestämmer sig snart.

8 dagars jobbputki och puutarha i helgen.

Nu mammas mat o sedan mot jeppis.

Jag hade en vän som var min bättre hälft.
Vi delade allt, vi spenderade all tid vi int va tillsammans i tele med varandra.
Sedan flytta vi tillsammans.
Vi gick efter ett år mot skilda håll.
Sedan tappa vi kontakten.
Idag prata vi igen i tele.
Efter ett års uppehåll.
Vi är två helt olika personer idag.

Det unika är att vi vet exakt var vi har varandra.
Och jag vet att hon kommer alltid att finnas därför mig.

Kom hem från Åbo nu.
Saknar dej och dina småttingar.

Livet i kappsäcken är spännande. Att byta ort, att byta säng, att byta kylskåp.
Det är något som kännetecknat mitt liv under de senaste åren väldigt mycket.
Jag har i princip njutit av varje sekund och mått lite mindre bra ibland.
Nu har jag igen bytt säng och kylskåp för i sommar.
På onsdag skall jag också byta platsen på säng och kylskåp i Vasa. 

Ibland så fylls jag av en längtan att på riktit flytta in i sitt framtida hem. Att aldrig mera behöva flytta på sig och kalla stället till "mitt hem".  Men det lustiga är att när jag bott en tid på ett ställe så vill jag ha något nytt igen... 


             
                          hit kunde jag flytta in näst.

Imorgon inleder jag cykelsässongen.
Tror det blir en runda ikväll bland alla nya, dyra hus...
Hur vågar människor sätta 200 000 euro i ett bostadslån?
Tänk, det är en miljon mark ...
Nytt e snyggt, men är det verkligen värt det?