Jaya

                                

Ibland känns det som om man står vid et vägskäl i livet. Livet fortsätter framåt i samma takt men man måste stiga till sidan för att se vad som händer på vägen. Livet kan kännas rakt och långtråkigt, det känns som om inget skulle hända. Sen plötsligt kommer du till ett vägskäl. Du blir tvungen att titta på kartan... En väg tar dig till en annan plats, en annan tar dig någon annanstans. När du väl valt väg så är det svårt att vända om ... Du blir tvungen att gå den väg du valt.  Ibland så är du tvungen att lita på vägskyltarna, det finns inget annat val... 

Den ena vägen kan vara bättre än den andra. Den andra vägen kan ge dig mycket mera. Den ena vägen är den trygga vägen, den andra skapar spänning på vägen. Vilken skall man då välja? Bestämmer ödet vår väg på förhand så att vi bara kan välja den väg som vi "enligt planerna" borde ta?

När stod du sist inför vägvalet i ditt liv? Eller tar du förgivet att vägen leder dig dit du skall?

Jag står nämligen återigen inför ett vägval ... eller snarare sagt så kör jag utan att veta vad som kommer härnäst ... Livet har nämligen sina lustiga vändningar, och jag inväntar ett sådant inom en snar framtid ... grejen e bara den att jag kan inte bromsa, utan måste fortsätta köra vidare utan att jag vet vad som väntar på mig när jag är framme. Och varför har jag en inre känsla som väntar på att bli uppfylld?

Våga vanda din egen väg.  Ta inget förgivet. kämpa för din vilja. tro på dig själv.