Jaya

Ni vet den där känslan då livet bara rusar förbi och det känns som om man har noll koll på något ... Känns för tillfället som om jag bara existerar. Man vet vad man vill. Allt tar bara så Jävla länge. Man är beroende av andra människor. Vill vara självständig. Vill ta hand om allt själv. Vill känna av att det är jag som bestämmer i mitt liv. Ändå känns det bara som om jag existerar . lever på andra . 

På torsdag har jag sista lektionen för i vår på övis. En period i mitt liv som känns väldigt utdragen. En tid då mina tankar har varit på helt annat än på praktiken. Det märks i mina lektioner. I do not care. 

Min syster har flyttat in. Hon campar i ett hörn av mitt rum. Vi har det lattjo tillsammans. Vi e husliga och duktiga. Vi e syskon som aldrig bråkar. Syskor som ställer upp för varandra. Som lyssnar på varandra. Som man kan gråta och skratta med. speciellt o unikt :) 

Existerar, det gör jag verkligen. Tankarna flyter iväg, bryr mig inte mera om det som var mitt liv tidigare ... Fick smaka på något vackert.  På något annorlunda. Det kom snabbt till mig. Det rycktes snabbt bort från mig. Ändå så ångrar jag ingenting. min självständighet berövades. fick smaka på hur det är utan självständighet. saknar det. 
    ... när alla pusselbitar faller på plats och det känns rätt då skall man satsa ...

Snart skall mina vänner se på spexpremiär. Jag skall släpa iväg mig själv till gymmet o bara glömma. Svettas tillsammans med andra o fiilistellä :) Favorittimme TBC.

Avskyr känslan att nån försöker berätta vad är det bästa för mig... jag lär väl märka ifall jag gör något helt galet ...