Hata.
Här tidigare så berättade jag om en situation jag själv satt mig i under dagens lopp. Några timmar senare sitter jag här och försöker få perspektiv på allt och känner mig mera lost än jag någonsin tidigare gjort.
Är det fel av mig att ifrågasätta saker och ting? Är det fel av mig att ställa argumenterande frågor? Är det fel av mig att tänka som en tjej? Är det fel av mig att skapa drama? Är det fel av mig att känna som jag gör? Är det meningen att allt skulle bli som det blev? Är det meningen att jag skall lämna allt? Är jag blind och naiv och ser ingen helhet?
Hur man kan förvänta sig att inget har förändrat? Hur kan man tro förblint på att allt skall vara sig likt? Hur skall man kunna låta bli att bortse det faktot att många besvikelser finns med i spelet?
Ibland så önskar jag att jag aldrig skulle ha träffat x. Ibland så önskar jag att jag skulle ha gjort som jag hade planerat. att jag inte skulle ha tagit ett steg till sidan och trassla till mitt liv så totalt som jag gjorde just i den stunden. Bara jag inte hade stigit in på Waynes coffee dendär torsdag eftermiddag förbannad, vattendränkt, hungrig och trött ... Ja vem sa att man träffar sin prins då man är som snyggaste?
... vill du träffa mig?
Vad tror du att jag svarade?
